Varför ska du gå till en urolog? En uroterapeuts synvinkel

Publicerad av Anna Westberg, den 19 oktober 2017 17:01:00 CEST

Dags att ta problem med urinvägarna på allvar!  Framför allt män kan gå onödigt länge innan de vänder sig till sjukvården. Här berättar en uroterapeut om vikten av att söka hjälp för sina besvär i tid. 

wellspect-green-toilet.jpg

Ingrid Charlotte Kling Iversen, uroterapeut vid polikliniken på Kristiansunds sjukhus i Norge, delar med sig av hur hon hjälper patienter och deras anhöriga att hantera urologiska sjukdomar och varför urologisk vård bör prioriteras.

Enligt din åsikt, varför bör patienter träffa en urolog?

I allmänhet brukar män dra sig för att kontakta en doktor. Så när de berättar för mig om deras symptom som till exempel blod i urinen, symptom från urinvägarna, blåssmärtor etc, uppmanar jag dem att boka tid hos en urolog. Och ofta har vi telefonkonferenser med urologen medan de är hos mig.

För en del patienter är det ytterst viktigt att träffa en doktor så fort som möjligt. Symptomen kan tyda på cancer. Eller så kan det vara helt harmlöst och det enda de behöver är en bättre livskvalitet. De vet inte säkert förrän de får träffa en doktor.

Varför tror du en del patienter tvekar att träffa en doktor?

Jag tror det beror på att en del patienter är väldigt privata och/eller anser att deras symptom eller sjukdom är ett känsligt ämne. Vissa patienter tror symptomen eller sjukdomen kommer att gå över. Andra är möjligen rädda för vad doktorn kommer att hitta.

wellspect-iversen.jpgVilka är dina ansvarsområden som uroterapeut?

Som uroterapeut är mina huvudsakliga ansvar att göra olika urologiska undersökningar på patienten och att sätta mig in i patientens medicinska historia; hjälpa patienten att bättre hantera sina sjukdomar; hjälpa dem att behålla sin vardagliga värdighet; och att motivera dem särskilt mycket under rehabilitering.

De som remitteras till mig kommer framför allt från urologen, gynekologen eller från barnläkare. Jag följer upp patienter som har olika blåsdysfunktioner som inkontinens (urin och avföring), blåstömningssvårigheter, blåssmärtor, erektionssvårigheter, blåscancer och prostatacancer.

Hjälper du även patienternas familjer?

Jag gör uppföljningar på en stor grupp patienter som har genomgått radikal prostataektomi. De undersöks tio dagar efter operationen då katetrar och stygn tas bort. Undersökning nummer två sker efter sex veckor.

Vid dessa kontroller uppmuntrar jag och mina kollegor patienterna att ta med sin familj; oftast brukar de ta med sin partner. Vi ger dem då tillfälle att ställa frågor. Vi kollar upp problem med läckage, ger råd om förebyggande åtgärder, informerar om erektionsförbättrande metoder, rehabilitering, fysiska aktiviteter och hur man undviker familjestress.

Dessutom erbjuder vi en tvådagarskurs varje halvår för patienter som har eller haft prostatacancer. Vi uppmuntrar dem att bjuda in en familjemedlem och oftast tar de med sin partner.

Vad tror du skulle öka kunskapen bland patienter gällande urologi?

Kanske behöver vi fler kampanjer för att utbilda människor. Jag tror vi måste öka mängden allmän information om urologiska sjukdomar och göra den mer tillgänglig.

Beskriv en minnesvärd patient vars liv förändrades positivt efter att ha sökt urologisk vård.

Två patienter minns jag mycket väl; en vuxen man och en åtta år gammal flicka. Den manliga patienten hade flera infektioner och fick ofta gå upp och kissa på natten. Han var konstant trött och därför påverkades hans livskvalitet negativt. Han kom till kliniken för mätning av urinflöde och resturin.

Den åttaåriga patienten började kissa i sängen om nätterna när hon var tre år. Förra året fick hon en urinvägsinfektion och plågades av magont. När jag pratade med henne anförtrodde hon mig att hon var rädd för att bli inlåst på skoltoaletten.

Hon drack 50 ml mjölk till frukost, sedan vare sig drack hon eller kissade medan hon var i skolan. Det var när hon kom hem som hon drack riktigt mycket igen.

Efter att ha visat henne att det inte fanns något att vara rädd för på skoltoaletten vågade hon till slut använda den. Hon gick också med på att dricka 300 ml till frukost, 500 ml till lunch och 300 ml efter skolan (mängden är baserad på hennes vikt). Hon började också dricka mindre om kvällarna. Nu kissar hon inte i sängen längre, det syns inga tecken på UVI och hon har inte ont i magen heller.

---------------------------

Denna text är översatt från engelska och är sedan tidigare publicerad här.

Ämne: de nedre urinvägarna