Sporten blev min räddning

Publicerad av Helene Klasson, den 5 oktober 2016 15:05:00 CEST

Hitta mig på:

Som barn var han en lovande fotbollsspelare. Uppvuxen på landet var fotbollsplanen hela hans värld. Men efter en sjukdom tog livet en annan vändning. Idag spelar han basket och rugby – i rullstol. Läs berättelsen om Mikael som fick tillbaka livet med hjälp av sin stora passion – idrotten.

wellspect-sporten-blev-min-raddning-1.jpg

Mikael var tolv år när han blev förlamad efter en hjärnhinneinflammation vilken i sin tur ledde till det ovanliga tillståndet Guillan-Barrés syndrom. Förutom att ha blivit förlamad från bröstet och ned, blev också lungkapaciteten nedsatt.

− Det var inte alltid lätt att växa upp med en ryggmärgsskada. Oftast kunde jag hänga med mina kompisar, men när de åkte på läger eller besökte andra ställen på helgerna som inte var handikappanpassade, vågade jag inte följa med, berättar Mikael. Å andra sidan, oftast tillbringade jag helgerna med basketturneringar och då kunde inte de hänga med.

Idrotten gav glädje och meningsfullhet i hans liv, höll honom vältränad vilket var viktigt för hans hälsa på lång sikt och det var ett sätt för honom att hävda sig själv; att vara riktigt bra på något. Till slut var det även basketen som förde honom och hans fru tillsammans.

Sarah spelade i vårt lag och vi började träffas vid sidan av träningen. Men jag var på väg till Spanien för att börja spela basket professionellt och behövde öka på farten på vår kärlekshistoria, så jag frågade helt enkelt om hon ville följa med och hon sa ja, berättar han med ett leende.

Med tiden blev det ännu mer viktigt att hålla sig stark och vältränad.

När Sarah blev gravid insåg jag att jag hade nio månader på mig att träna så att jag skulle kunna lyfta och leka med babyn. Vissa dagar när jag tappade orken eller bara inte kände för att gå till gymmet, tänkte jag på babyn, tog mig samman och åkte dit ändå.

Idag spelar Mikael även rugby och kan fortsätta spela på nationallagsnivå. Han håller på att bli för ”gammal” för landslaget i basket och beroende på olika regler är det enklare för honom att kvala in för rugby än basket.

Men det var samma regler som gjorde att han inte kunde resa till Paralympics i Rio med landslaget i rugby. På grund av olika anledningar hade hans nationella klassificering inte blivit uppgraderad till en internationell dito.

Det kommer att ta ett tag att komma över att jag missade Rio. Men jag måste sätta nya mål och inrikta mig på dem istället, säger han.

Mikael är fortfarande lockad av att flytta utomlands ytterligare några år, men familjen kommer först och det är viktigt att en flytt blir positiv för alla inblandade.

 

wellspect-sporten-blev-min-raddning-2.jpg

Idag ligger fokus på Nova, 3 år gammal, och Matilda, 3 månader. Men idrott kommer alltid att vara en del av hans liv.

När jag var ung såg jag mig själv väldigt mycket som en idrottskille. Om jag inte hade funnit en ny idrott hade det varit hemskt. När jag slutar med basket och rugby en dag, kommer jag att fortsätta träna något annat. Jag är en träningsnörd av naturen.

----------------

I nästa post den 19 oktober berättar Mikael och Sarah om familjeliv med ryggmärgsskada >>

Ämne: ryggmärgskada, passion för...