Lycklig mot alla odds, del 1

Publicerad av Anna Westberg, den 19 juli 2017 14:50:00 CEST

Eller kan filosofisk praxis ge svar på livets mening i ett förtvivlat läge?

När kroppen har kraschlandat och du befinner dig i mentalt kaos. När katastrofen är ett faktum och livet aldrig lär bli som det har varit förut. Kan du då hoppas på att någonsin bli lycklig igen?

wellspect-lycklig-mot-alla-odds-2a.jpg

Frågan är berättigad. Normen i samhället är att ha en välfungerande kropp och knopp. Utöver detta ett jobb och gärna en familj därtill. Addera några trevliga hobbies och bilden av den lyckade samhällsindividen är komplett. Men livet tar sina egna vägar. I ett enda slag kan denna modell bli helt omöjlig att uppnå vare sig du önskar den eller inte.

– Inom rehabiliteringsvården har vi länge fokuserat på den skadade kroppens funktion, säger Richard Levi, professor i rehabiliteringsmedicin vid Umeå universitet. Likt bilmekaniker har vi primärt försökt att få maskinen (människan) funktionsduglig igen och ofta underskattat de existentiella aspekterna av skadan eller sjukdomen.

'Åter göra duglig'

Re-habilitering betyder att 'åter göra duglig'. Men det finns andra värden i livet än duglighet i bemärkelsen att vara en produktiv kugge i samhällsmaskineriet. Det som ofta saknas inom dagens sjukvård är ett helhetsperspektiv, menar Richard Levi. Efter en olycka eller livsomvälvande diagnos är patienten inte bara en skadad eller sjuk kropp. Hon är också en människa som är vingklippt rent mentalt. Och vem tar sig an den själsliga krisen när patienten vaknar i sjukhussängen mitt i natten kallsvettig av ångest? Knappast nattsköterskan som i brist på tid får dela lugnande tabletter istället för att finnas där för en lyhörd dialog på sängkanten.

– På Spinalis och inom Rehabiliteringsmedicin i Umeå har vi nyligen fullgjort ett Arvsfondsfinansierat projekt som vi kallar 'Livskompetens', berättar Richard Levi. Syftet är att vi i vår ordinarie verksamhet integrerar filosofisk praxis. Idealiskt så skall all personal på en vårdenhet genomgå en grundläggande introduktion för att lära sig lyssna, uthärda andras ångest och sorg, och föra grundläggande existentiella samtal.

Och då menar han verkligen alla: från vaktmästare till överläkare. Detta för att skapa en tilllåtande attityd (på engelska 'permissiveness') på avdelningen som kan ge utrymme åt patienterna att våga öppna sig för den person de känner mest förtroende för, oavsett vederbörandes titel och oavsett tid på dygnet.

Våga öppna ett fönster mot det ovissa

Det ska vara okej att prata om svåra frågor, att våga öppna ett fönster mot det ovissa och reflektera över sin belägenhet. För personalen handlar det i första hand om att lyssna och ta emot. Inte att lämna goda råd och färdigförpackade lösningar. Personalen ska också ha tillräcklig kunskap och omdöme att fånga upp om patienten har sådana svåra psykiska problem att hon hellre bör tala med en psykolog eller psykiater.

– Om någon har en allvarlig depression eller svår ångest ska denna självklart remitteras vidare till professionell psykiatrisk hjälp, säger Richard Levi. Men för många andra patienter kan den filosofiska praxisen vara ett stort stöd. Att sörja en allvarlig skada eller sjukdom är inte uttryck för psykisk sjukdom. Inte heller att stanna upp och kunna spegla sig i en engagerad omgivning när man söker reorientera sig i livet.

Avsikten är att kunna erbjuda både individuella sessioner och gruppsamtal i form av så kallade filosofiska caféer. Till sistnämnda är ibland även närstående välkomna att delta.

wellspect-lycklig-mot-alla-odds-2b.jpg

Skillnad mellan filosofisk praxis och psykoterapi

Skillnaderna mellan filosofisk praxis och regelrätt psykoterapi är flera.

– Den filosofiska praxisen är mer ett förhållningssätt, en öppen dialog, där patienten får stöd i att reflektera över vad som verkligen betyder något för dem i livet, förklarar Richard Levi. Om skadan eller sjukdomen inneburit permanenta förluster, behövs tid, plats och kompetens att fånga upp och understödja patientens behov av reflektion och omprövning.

– Mycket förenklat kan man för sjukvårdens del beskriva skillnaden så, fortsätter Richard Levi, att psykoterapi behövs när man är olycklig utan yttre grund, medan filosofisk praxis behövs när man är olycklig av påtaglig yttre grund. Det är den filosofiska praxisens uppgift att hjälpa patienten hitta en ny mening i livet, nya skäl att leva.

Läs den avslutande delen av intervjun den 26 juli.

----------------

Denna text var först publicerad i kundtidningen Bladder no 1, 2012.

Ämne: hälsa