Gunilla är flerfaldig guldmedaljör och har förblivit aktiv och målinriktad, trots olyckan som förändrade hennes liv. Hon var 30 år och hade precis börjat arbeta som fysioterapeut på ett sjukhus när olyckan inträffade. Hon hade följt med en vän till ridskolan för en nybörjarlektion. När hon skulle sitta upp på hästen inne i ridhuset halkade hon och landade på ryggen.
Det verkade inte så farligt först, men det blev snart uppenbart att fallet hade resulterat i en allvarlig ryggmärgsskada som skulle förändra Gunillas liv för alltid. Som tur var förstod hennes vän, som också var fysioterapeut, allvaret i situationen när Gunilla fick ryggsmärtor och tappade känseln i benen. Hon ringde direkt efter ambulans. Sedan den ödesdigra dagen har Gunilla varit förlamad från midjan och neråt.
"Mitt liv förändrades över en natt," förklarar Gunilla.
Gunilla var redan van vid att leva med en funktionsnedsättning eftersom hon är född med dysmeli och därför alltid har saknat sin vänstra underarm. Det har inte hindrat henne från att leva ett aktivt liv fyllt av sport och fysiska aktiviteter. Under hela 80-talet briljerade hon som utförsåkare på elitnivå och vann, trots att hon bara hade en arm, flera guldmedaljer i Paralympics.
Men ingenting skulle bli detsamma igen.
De första dagarna efter olyckan, låg Gunilla helt orörlig efter operationen av den skadade kotan. Hänvisad till sängen på ryggmärgsskadeavdelningen, var hon helt beroende av hjälp från personalen, inklusive att hantera kroppsliga funktioner som att tömma urinblåsa och tarm. Gunilla berättar, "Att bli kateteriserad av någon annan är oerhört påfrestande psykiskt. Du känner dig extremt hjälplös, sårbar och exponerad. Man vill bara försvinna när en främmande person kommer in i rummet, särar på dina ben och pratar som om du inte ens var där. Det är en ofattbart förödmjukande upplevelse.”
Gunilla fortsätter, "Sjuksköterskorna var oftast professionella och visade respekt, och jag fick värdefullt stöd från arbetsterapeuterna som hjälpte mig att hitta kreativa lösningar skräddarsydda för mina unika förutsättningar och begränsningar. Men, det fanns tillfällen när någon kunde komma in i rummet under kateteriseringen och börja prata som att jag var ett objekt, och totalt strunta i att jag var där. Det var oerhört förnedrande."
“Det var att bli behandlad som ett föremål – att man talade om mig, inte till mig, som om jag inte existerade”
På ryggmärgsskadeavdelningen följer man ett rehabprogram som bland annat omfattar blåsskötsel. Otaliga timmar spenderas på att öva, först i sängen och sedan i rullstol. Blås- och tarmskötseln måste komma fungera innan man kan återvända hem till ett nytt, förändrat liv. Gunilla introducerades till LoFric från Wellspect redan direkt efter olyckan, och har använt dem sedan dess. Gunilla berättar, "Då och då har jag provat katetrar från konkurrerande tillverkare när någon rekommenderat dem, men jag har alltid gått tillbaka till LoFric."
Det handlade om att överleva
När hon reflekterar över processen att ta tillbaka sitt liv efter en så omvälvande upplevelse, förklarar Gunilla att i början handlade det bara om att överleva. Efter hand började den mödosamma resan mot att återuppta ett yrkesliv, ett socialt liv och så småningom ett familjeliv. Gunilla hade träffat sin partner sex månader innan olyckan, och nu när hennes förutsättningar hade förändrats drastiskt, var hon först tveksam till att fortsätta deras förhållande. Men han fanns kvar vid hennes sida och nu är de lyckligt gifta och har två vuxna barn. Det tog Gunilla fyra år att börja känna någon form av funktionalitet i sitt liv igen.
-"Man vänjer sig. Men blåsan finns alltid med i bakhuvudet som en faktor att ta hänsyn till. Det första man tänker på när man är ute någonstans är "Finns det en toalett?". Alternativt får du förlita dig på ett kit med kateter och uppsamlingspåse. När man blir äldre, börjar vissa funktioner försämras. Åldrandet accentueras av en ryggmärgsskada, och du kan fortare drabbas av symtom som begränsar dig - det blir svårare och svårare att kateterisera. Till sist kanske du måste göra det när du ligger ner. Du kanske behöver fundera på alternativa lösningar eller operation?
" Min första tanke när jag är ute någonstans är: Finns det en toalett?"
Som gästföreläsare för Wellspect har Gunilla varit inbjuden för att prata om hur det är att vara kvinna med blåsproblem. Hon har själv varit involverad i utvecklingen av flera produkter, inte minst LoFric Sense. Hon uppskattar verkligen att Wellspect alltid inkluderar användare i produktutvecklingen, så att de kan testa och ge sina synpunkter på produkterna. Gunilla slår fast, 'Det finns många fördelar med LoFric Sense, inte minst den hydrofila ytan, som fanns redan för 40 år sedan. Och idag är det ännu enklare eftersom du inte behöver ha tillgång till vatten. Jag gillar också allt-i-ett-konceptet och att det är så få steg som möjligt att hantera, med tanke på att jag bara har en hand. Vid ett tillfälle skulle jag föreläsa på ryggmärgsskadeavdelningen i Lund, en resa på 3,5 timme med bil, men jag kunde köra dit och tillbaka på egen hand tack vare LoFrics allt-i-ett-kateter, LoFric Hydro-Kit, som gjorde att jag kunde stanna var som helst och kateterisera mig när det behövdes. Det var en enorm frihetskänsla.
"Dessutom är LoFric Sense lätt att ta med sig i väskan. Den är snygg och ser inte ut som en trist sjukvårdsprodukt. Den är miljövänlig (miljömärkt med Svanen), och det är viktigt för mig. Och den är enkel att använda - jag kan tömma blåsan från rullstolen med hjälp av en förlängningsslang till toaletten."
Användarna har inget att säga till om i upphandlingsprocesserna
Något som Gunilla däremot tycker är riktigt besvärligt är upphandlingsprocesserna: "Ibland blir en produkt upphandlad enbart av kostnadsskäl, vilket betyder att jag inte får tillgång till den produkt som fungerar bäst för mig. Det kan vara små detaljer som gör att en produkt fungerar bättre - och ändå är det användarna som har minst inflytande och inte kan påverka vid upphandlingar.”
"Jag kommer att kateterisera mig 80 000 gånger innan jag dör - ingen annan kan veta vad som fungerar bäst för mig"
En gång blev jag kontaktad av en förskrivare som tyckte att jag skulle kissa mer sällan, annars blev det för dyrt för regionen. Kan du föreställa dig att någon säger till dig att du bara får kissa två eller tre gånger per dag, annars blir det för dyrt för samhället? Sedan dess oroar jag mig alltid varje gång jag behöver en ny förskrivning - jag är livrädd för att få ett "nej". Det känns som att vara utlämnad åt någon annans godtycke!
Ständigt engagerad med en aktiv livsstil
Gunilla arbetar fortfarande som chef för Ryggmärgsskadecentrum i Göteborg. Hon är också en aktiv medlem av Personskadeförbundet RTP. Hon håller på med sittjympa men tycker inte att det räcker till. För att undvika att ta bilen cyklar hon så mycket som möjligt. Hon paddlar också kajak, seglar mycket på sommaren och åker pulka på vintern. Gunilla poängterar, "Det är väldigt viktigt för mig att kunna komma ut i naturen - och på havet. Vi har två hundar, varav en pensionerad servicehund, och det har också bidragit till mitt aktiva friluftsliv.
Under senare år har jag blivit mer och mer intresserad av kultur, som teater, konserter och körsång. Att vara del av en sittande kör där alla är med på lika villkor ger mig en enorm energi. Att sjunga tillsammans med likasinnade i en miljö där ingen är förmer än någon annan är verkligen riktigt lyft. Genom att hitta det som verkligen inspirerar, och upptäcka nya intressen, kan man tillföra så enormt mycket glädje och mening i tillvaron.”
