Att ta rodret i sitt liv, del 3

Publicerad av Anna Westberg, den 21 september 2016 15:05:00 CEST

Vid en diagnos ordineras ofta vid sidan av medicinering och annan behandling även olika kostråd och förslag på motion som kan främja symptomlindring av sjukdomen. Men det existentiella perspektivet glöms ofta bort – trots att frågorna hos den enskilda hopas mer på detta plan än på de mer praktiska områdena.

wellspect-att-ta-rodret-i-sitt-liv-del-3.jpg

Inom primärvården ges ofta regelbundet en kurs för patienter med diabetes 2. Syftet är att lära sig hur man kan förhålla sig till detta nya inslag i livet. Dessa kurser är ofta traditionellt uppbyggda med information om sjukdomen och behandlingen. Mia Berglund, docent i omvårdnad vid Skövde Högskola, har utifrån modellen ”Att ta rodret i livet med långvarig sjukdom” skapat ett annat upplägg på kursen.

Kursens olika moment kan appliceras oavsett vilken sjukdom eller diagnos det handlar om:

  • Min bild av sjukdomen/diagnosen
  • Vem är jag? Vem är jag med sjukdomen/diagnosen X
  • Hur ser mitt liv ut: då – nu – framtid?
  • Hinder och möjligheter, styrkor och svagheter
  • Mål, utmaningar, mitt lärande

– Att hålla den här typen av kurs ställer krav på den som leder den, säger Mia Berglund. Det finns inga givna svar utan kursledaren måste lämna sin expertroll, sänka garden och lita på gruppens egen samlade kompetens.

Fånga in helheten

Genom att träffa andra i samma situation får patienterna både bekräftelse och nya perspektiv. Det kan handla om livserfarenheter och sätt att förhålla sig. Mia Berglund vill inte kalla det för coachning eller motiverande samtal även om de har inslag av detta. Motiverande samtal fokuserar oftast på att ändra ett beteende och coachning på att nå ett mål. Med de KRAFT-givande samtalen eller innehållet i gruppundervisningen är målsättningen att fånga in helheten hos den drabbade människan och hitta strategier att hantera hindren i vardagen, känslor i situationen och att mer fokusera på det som ger glädje och mening i livet.

Den existentiella biten får inte förringas. Att leva med en diagnos eller långvarig sjukdom kan liknas vid att leva med en oinbjuden gäst, en främling som verkar ta över delar av eller hela det liv man ditintills levt. Skillnaden kan till en början tyckas förödande och det kan vara svårt att blotta sig för närstående. Samtal med vårdgivare upplevs då som mycket värdefulla – att få möjlighet att formulera sina tankar och känslor inför hur livet en gång var och hur det har blivit nu. Och att ha någon vid sin sida som verkligen lyssnar: inkännande och icke-dömande, som inte genast ger råd eller uppfinner lösningar – utan verkligen bara lyssnar och samtalar i lugn och ro.

Stötta det verkliga lärandet

För en lyckad vård gäller det alltså inte bara att fixa det som är kroppsligt sönder och ge nödvändig information och sedan förvänta sig ett lydigt utförande av behandlingen. Vården behöver också lära sig lyssna till patienten och stötta hennes verkliga lärande.

– Det tar naturligtvis tid att upprätta en relation och ett förtroende, konstaterar Mia Berglund. Det kan upplevas som tuffa samtal, kanske särskilt för vårdgivarna som är vana vid en annan hållning visavi sina patienter. Men många är de patienter som efter en period säger att den här typen av samtal är väldigt givande för dem, att ”det här har jag aldrig kunnat tala om med någon annan”. 


wellspect att ta rodret i sitt liv del 3 2.jpgAndra användbara verktyg kan vara att på egen hand:

  • Skriva dagbok
  • Blogga
  • Illustrera känslor och tankar genom att teckna och måla
  • Klistra upp foton ur tidningar på ett stort ark papper för att illustrera mål eller önskningar
  • Berätta för anhöriga vilket stöd som behövs
  • Be anhöriga ställa frågor, kanske till och med utmana om det behövs

Inom ramen för sin forskning utarbetar Mia Berglund även ett digitalt stöd för den här typen av samtal. Projektet är än så länge i sin linda men en prototyp ska snart börja testas.

– Det mänskliga mötet är givetvis oslagbart, säger hon. Men i vissa fall kan denna typ av stöd vara användbar som ett komplement.

Hon avslutar intervjun med följande ord: Det är tillåtet att vara ledsen, att känna sorg: en del av den forna identitet har ju faktiskt gått förlorad. Sorgen får ta tid. Och man får göra bra och mindre bra val. Var snäll mot dig själv!

 ------------------------------------------

FAKTA om Mia

Namn: Mia Berglund

Titel: docent i omvårdnad

Arbetsplats: Skövde Högskola

Aktuell: avhandlingen ”Att ta rodret i sitt liv”, år 2011, Linnéuniversitetet. 

Ämne: hälsa