Att byta ut rullstolen mot en Porsche

Publicerad av Helene Klasson, den 27 april 2017 15:45:00 CEST

Hitta mig på:

Det finns 10 000 människor med racinglicens i Storbritannien. Tvåhundra av dem är kvinnor och en av dem har en ryggmärgsskada. Hon heter Nathalie McGloin och hon var på ACCT symposiet i Sverige i mars för att inspirera med sin historia. För dig som inte var med, här är en liten del av vad hon berättade!

wellspect-acct-2017-nathalie-mcgloin-racing.jpg

“När du är på racingbanan med andra fullt funktionsdugliga förare, så är du inte längre någon som sitter i rullstol – du är ytterligare en medtävlare. Det är en frihet som man eftersträvar som ryggmärgsskadad,” säger Nathalie. ”Du vill bli sedd som en person, inte som en funktionshindrad person.”

Man skulle kunna tro att vara kvinna i racingvärlden skulle vara ett tillräckligt hinder, men det har inte medfört några problem.

”Det har inte varit ett problem alls. Människor ser rullstolen innan de tänker på mitt kön. Man är mer intresserade av hur min bil ska anpassas för min skadenivå med handkontroller och annat”, säger hon.

Skadan

Nathalie bröt nacken i en bilolycka när hon var sexton år. På universitetet började Nathalie spela rullstolsrugby och kom så småningom med i det brittiska landslaget. En lagkamrat introducerade henne till racing och hon fastnade direkt.

”När du sitter i rullstol och är förlamad från bröstet och ner, så finns det inte så många sätt att få den där adrenalinkicken. Du kan inte göra de där sakerna du gjorde som liten, som att cykla utan att ha händerna på styret, hoppa från en hög mur eller andra saker som får adrenalinet att rusa. Rullstolsrugby är en av dem, men att köra racing ligger på en helt annan nivå”, säger Nathalie.

wellspect-acct-2017-nathalie-mcgloin-i-bil.jpg

Licens till racingbanan

Sex år efter att hon startade med racing, blev Nathalie den första ryggmärgsskadade kvinnan att ta ARDS* examen och därmed få licens att tävla i den brittiska motorsportklubben.

”Jag var tvungen att visa att jag kan komma ur bilen på sju sekunder utan hjälp innan jag fick licensen, så jag är inte rädd för det. Om bilen blir så förstörd att det är omöjligt att ta sig ur den – om en dörr inte går att öppna eller om den skyddsförstärkta förarhytten skadas – kan inte ens en fullt funktionsduglig förare heller ta sig ur. Så ur den synpunkten har jag inte mer svårigheter än någon annan.”

Den här hårdkokta attityden till höghastighetssporter beror inte på arv eller en utpräglad smak för äventyr, utan är en ren slump.

”Jag skulle inte ha börjat med racing om det inte vore för min skada. Livet tar olika vägar beroende på den situation du hamnar i. Om jag inte hade skadats så tror jag att mitt liv hade sett mycket mer konventionellt ut. Du vet – ett vanligt jobb med kontorstider… Jag tror inte jag skulle ha varit så äventyrlig som jag är nu.”

Beslutsamhet

Racing är troligen inte det mest självklara valet om du har en ryggmärgsskada, särskilt inte om du har en hög skada – eller är kvinna. Nathalie inspirerar så många – människor med tuffa förutsättningar, andra kvinnor som ägnar sig åt ”manliga” sporter och vem som helst som behöver ett levande exempel på vad man kan uppnå med bara lite beslutsamhet.

”Faktiskt så sa hustrun till en av mina konkurrenter att om jag kan köra racing, så kan hon. Det är fantastiskt att kunna inspirera andra. Ju fler kvinnor vi kan få med, desto bättre”, avslutar Nathalie.

--------------------

Foton: Chris Hogg

För att läsa mer om ACCT (Advancing Continence are Together) symposiet, besök webbplatsen här.

*ARDS= The Association of Racing Drivers Schools

Ämne: ryggmärgskada, passion för...