Alla kateteranvändare har en egen berättelse. En del börjar med en olyckshändelse, andra handlar om medicinska tillstånd eller försämrade kroppsfunktioner. Oavsett, visar de ofta på ett beundransvärt tålamod och en stark vilja att leva livet fullt ut. Det här är Paulos berättelse. Italienare från trakterna kring Venedig och LoFric-användare sedan 30 år.
Ögonblicket som förändrade mitt liv
Jag hörde ett högt gnisslande ljud. Min hjärna hade inte en chans att förstå vad som hände. På en bråkdels sekund hade jag vikts dubbel med ansiktet mot fötterna. Ett transportband hade kollapsat över mig när jag hjälpte till på min pappas lantgård.
Även om jag inte kommer ihåg mycket från det ödesdigra ögonblicket, kommer jag alltid att minnas den hemska smärtan i ryggen. Jag kommer ihåg att jag inte kunde känna mina ben. Och att jag just då inte insåg att det skulle förbli så för alltid.
Att leva med en ryggmärgsskada
Efter några veckor på sjukhuset började jag förstå att mitt liv hade förändrats för alltid. Jag hade drabbats en allvarlig ryggmärgsskada och det var osannolikt att jag någonsin skulle kunna gå igen. Jag hade opererats flera gånger och var fortfarande kopplad till intravenöst dropp. Jag hade en lång rehabiliteringsresa framför mig. Jag hade inte kunnat drömma om att jag skull behöva lära mig äta igen, eller sitta, och att hantera en rullstol. Det här var 1992.
Som det ofta blir när man råkar ut för en livsomvälvande olycka, så var jag till en början deprimerad och bitter. Jag hade extremt svårt att förlika mig med vad som hade hänt. Men allteftersom tiden gick började jag inse att livet fortfarande hade mycket att ge. Vid 27 hade jag hela livet framför mig. Jag hade alla skäl i världen att se framåt. Helt klart skulle mitt liv bli annorlunda än förut, men det skulle fortfarande gå att njuta av. Min kropp behövde bara anpassa sig till sin nya verklighet och hitta sätt att leva med begränsningarna som ryggmärgsskadan styrde över. Det inkluderade hanteringen av tarm och urinblåsa eftersom jag hade förlorat kontrollen över båda efter skadan.
Att lära sig självkateterisera
Medan jag fortfarande var kvar på sjukhuset, fick jag lära mig att självkateterisera. Vårdpersonalen introducerade mig till flera olika katetrar, inklusive LoFric. Jag minns att jag provade fem olika katetermärken under några veckor och bestämde mig för LoFric. Helt enkelt därför att inga av de andra katetrarna fungerade lika bra för mig som LoFric. Den hala ytan på LoFric minimerade det lilla obehag jag som ny kateteravändare upplevde vid kateteriseringen. Och dessutom var den fortfarande lika hal när jag drog ut katetern. Med tiden märkte jag också att jag, till skillnad från andra kateteranvändare som jag kände, inte drabbades av vare sig komplikationer eller infektioner med LoFric. Ändå tog det lite tid för kroppen att anpassa sig till den nya rutinen med kateterisering och få ordning på allt det praktiska, som hygienrutiner och tider. Och nu har jag redan använt LoFric i trettio år.
Kateterisering är inget hinder för relationer
Trots min skada har jag haft möjlighet att leva ett spännande liv och uppleva saker som jag aldrig hade gjort tidigare, som att flyga ett flygplan. Innan min skada hade jag aldrig varit utanför mitt hemland Italien. Men nu har jag besökt länder så långt borta som Kuba och Kenya. Att tillbringa tid med vänner och familj är fortfarande något som jag tycker mycket om. Trots att jag varken har gift mig eller fått egna barn har jag haft meningsfulla intima förhållanden även efter min skada.
Tankens makt
Min systerdotter Julia spelar en central roll i mitt liv. Vi gör en massa saker tillsammans. Jag älskar hur naturligt hon förhåller sig till min skada och att jag sitter i rullstol. I hennes värld finns det inga begränsningar.
På sätt och vis har hon rätt. Det är ett förhållningssätt som handlar om tankens makt. Det är också så jag har valt att se på min skada. Jag hade inget val och jag kan aldrig bli den jag var innan olyckan. Jag har funnit mig till rätta i mitt nya liv. Och det är fortfarande rätt underbart.
Vill du också prova LoFric Origo?
